Kämpa, eller lev med det.

Jag är en person som klagar ofta. Klagar mycket över små saker. Bara för att de inte ses vara så små för stunden. Men vad jag har för rätt att klaga egentligen? Vad har vi, resterande av mänsligheten för rätt att klaga när vi inte gör något åt det vi klagar över? Vi är aldrig nöjda med något. Antingen är vi för korta, för långa, för smala, för tjocka, för bruna, för bleka, för annorlunda, för lika alla andra.. Ja ni förstår vart jag vill komma?
 
Men varför klagar vi om vi inte gör något åt saken? Väntar vi på att någon ska komma och göra det åt oss? För det kommer ju aldrig att hända. Vill man något, måste man ta tag i det själv. Ingenting blir serverat på ett silverfat, och man måste lära sig att kämpa för det man vill. Ska jag säga, som inte ens gör det själv. Så många gånger jag kollat mig i spegeln, och önskar att vissa kärlekskilon skulle försvinna, och så många gånger jag jämfört mig med gamla bilder. Bilder från när jag var sjuk. Och jag känner mig ärligt dum i huvudet som vill tillbaka till detdär. För var jag lyckligare för att jag var underviktig? Nej det var jag inte. Det var alltid samma kamp om att gå ner något kilo till. Jag är inte 100 % nöjd med min kropp, men jag har fasiken ingen rätt att klaga heller. För jag gör inget åt saken. Jag äter dendär godispåsen som om det inte vore något, jag sitter hellre och ser på film istället för att ta mig en promenad.
 
Sen klagar jag på mitt jobb väldigt ofta. Till vilken nytta? Inte blir mitt jobb roligare att gå till bara för att jag sitter på min röv och klagar. Allt handlar om vilken inställning man har, tror jag. Jag klagar även på att Adam aldrig visar något intresse, men gör jag det? Ja till en viss del. Men varför sitter jag och klagar på att han aldrig frågar mig om vi ska hitta på något, när inte jag frågar honom? Jag är trött på att höra mig själv klaga, men det är inte lätt att sluta. Därför ska jag gå tillbaka till den här texten, och ändra mina tankar.
 
Vill jag ha något, kämpa för det.
Att klaga hjälper inte till att få det, extra kilon försvinner inte, känslor kommer inte, jobb blir inte bättre, hår blir inte längre, kondition blir inte bättre, kontot får inte mer pengar.
Från och med idag ska jag försöka sluta klaga, och välja på att kämpa eller leva med det.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0