...... fan.
jag tänker på han så mycket att det gör ont i magen,
och själen värker av att inte höra av honom.
jag vill att det ska bli torsdag,
jag vill se om han är samma svin som alla andra
eller om han är lika speciell som jag vill tro att han är.
samtidigt känner jag mig barnslig,
jag som lovade mig själv
aldrig mer
men hans blåa ögon försvinner inte ur mitt huvud
och hans mörka lockiga hår får mig att le
sen hans leende, får mig att smälta
han fick mig att känna mig speciell
unik
inte som alla andra
det kändes äkta
som att han faktiskt skulle höra av sig
Och när han kallade mig älskljng inför hans kompisar
och jag bara skrattade bort det
och han kollade på mig som om han menade det
När han tog tag i min hand när vi kollade på film
när han tog tag i min hand när vi åkte bil
och när jag såg på honom innan ja åkte hem,
att han ville ha en kram
vad jag ångrar mig nu att jag aldrig gav honom en.
....... fan.
Kommentarer
Trackback
